"Antikrists Mirakel" lyrics - WATAIN
Mork var doden kom den kladd I damm ur tid fabrikens stal
Ur himlavalvets tomma katedral standigt tagandes mot
Intighetens salta vildhav bortom tanke och ord bakom
Kott och blod viner vindar vars skapare ar de svaljande
Braddjupens andetag I vilka hemligheter ligger strangt
Glimrande evigt dolda fran mandjurets flackande blick
Och dess flamtande facklor tranger ej ner under gravens
Mull standigt tranande I hopplost hopp om irrblossens
Vagledning for visst finns nagot bortom berget och
Blommorna och sangen I sanning bortom stjarnorna vild
Och evig aro langtan dit dar nattens svepning over
Brinnande hjartan svalkande viskar de oroliga till evig
Somn och nattherdarnas spoklika sang som de galna skola
Folja likt svavelrokens slojor I blodgrat och fortvivlan
Ty gomda ting som offrats vid midnatt skall falla i
Glomska och dess andar hemsoka den nysadda jordens
Boljande rotter slingrandes I barnets drommar om
Brinnande vildmark dar sjalar vigs at avgrundens
Vidoppna giftgap mot vars helvetesportar aven djuren
Skall falla pa kna vid de yttersta utmarkernas
Slaktplatser formultnandes I bedjan for sallsamma aro de
Makter som bedriver sitt spel I hemsokt gravjord och
Uraldriga I sin bottenloshet forankrade I dodsrikets
Djupaste schakt genom vener och lemmar irrandes pa den
Krokiga vagen mot forintelsen langs vilken kranium
Hanger som lockbeten utanfor horhusen drankta I larmet
Av varldsalltets oupphorliga utplaning danandes ut i
Oandlighetens morker tills dess att natten upplyses av ett
Spoklikt sken som spred sig I dalen som en skogsbrand och
Fran dess mitt skot en klippa mot himmelen ett berg av
Okande rot en tornande skugga fran ohelig ort barandes pa
Vedergallningens eld sa skall mordangeln komma...
Fran jarnhamn till askstrand drar landmassorna vidare
Mot undergangen darrande som evig jordbavning av
Langtan hastandes mot stupan under en forblodd mane
Blek som anglalik gar farden bland tornar mot en
Valdsamt flammande horisont over missvaxtens angar
Skola den skina pa en stinkande avgudabild rest for att
Befrukta den gamla varldens sjal sa lat de saliga vittna om
Herren Antikrists mirakel och fordarvsmakternas prakt nar
Okanda himlakroppar bildar jartecken runt hjartats
Svarta bold kokandes I blodets raseri hos fjattrade
Vilddjur vars tid snart skall komma da illusionernas
Skimmer och fafangans ljus fordunklas av
Svartanglavingarnas vidstrackta omfamning
Tillintetgjort I framtidens rike dar slavar dops I sina
Harskares blod I skenet av facklorna dar behornade
Skuggor dansar I den tata dimman pa helgonens leriga
Gravar och ulven gar los I gnistrande sno dar hamnden ar
Ljuv och vart andetag raknas dit gar min vag
