"Missvaxt" lyrics - BJORN ULVAEUS & BENNY ANDERSSON

BJORN ULVAEUS & BENNY ANDERSSON
"Missvaxt"
(Benny Andersson / Bjorn Ulvaeus)

[Kristina:]
Du ska val inte skjuta skulden pa var Herre,
Ar det hans fel att du gor hustru din med barn

Du klagar over att var barnaskara
Vaxer mer och mer, vi blir fler och fler
Det verkar som om du vill tro att allting bara ar mitt fel
Darfor att alla liven kommer ifran mig.
Du gar har tigande som om du forebradde mig
Sa vad ska man tro

[Karl Oskar:]
Hur kan du tro jag klandrar dej.
Jag ar sa glad at vara barn.
Det ar just darfor jag ar angslig
Att det ska bli missvaxtar

[Kristina:]
Alskar du mej liksom forr?

[Karl Oskar:]
Det kan jag lova att jag gor

[Kristina:]
Ar det sant det som du sajer?

[Karl Oskar:]
Namn en gang jag ljog for dej

[Kristina:]
Nej, du har aldrig ljugit for mej
Jag ar bara dum och stingslig
Menar inte allt jag sajer

[Karl Oskar:]
Ingen finns I denna varlden
Som kan hjalpa oss, Kristina
Ingen annan an vi sjalva

[Kristina:]
Alskar du mej liksom forr?

Josses det var andra gangen,
Till pa kopet pa samma dag.
Det kanns mjukt och varmt inom mej
Sa du det for att vi tratte

[Karl Oskar:]
Om jag sa det for det skalet

[Kristina:]
Var det val vart gralet

[Anna:]
Titta far, vad jag har hittat
Den ar dod, den stackars ungen
Ska vi ocksa do som haren?

[Karl Oskar:]
Ja, det ska vi alla, Anna

[Anna:]
Ska vi kanske do imorgon?

[Kristina:]
Nej, det ska vi sakert inte

[Karl Oskar:]
Hon har forstand langt fore sina ar.
Min stora piga ar ett markvardigt barn.

[Kristina:]
Vart an du gar sa ska hon folja med!
Och du ar stolt over det!

[Karl Oskar:]
I fjol var det vatar, nu ar det torka
I fjol tog floden vart ho, nu branns det I solen
Vad nyttar oss modan, vad ger oss slitet?
Nar Herrans vaderlek gor att allt gar om intet

[Kristina:]
Missbruka inte!

[Karl Oskar:]
Men vad ar da detta, ho eller katthar
Vart stra ar spetigt och kort
Man kunde rakna dom
Och allt beror pa Herrans vaderlek!

[Kristina:]
Sa lugna ner dej!

[Karl Oskar:]
Du tog ju fjolarets ho
Sa har har du resten!

[Kristina:]
Du smadade gud!
Gud troste dej for det, Karl Oskar!

[Tillskyndande Manniskor:]
Nu ar det 1848 och I ar har vi sett dystra jartecken I skyn
I vadret syntes dess tecken hela vintern,
Hela varen som var blasig, snal och kall
Sen kom den torraste av tretti somrar
Fran molnlos himmel glodde solen varje dag
Som graset I hagen blev glest och livlost,
Som betet torkade bort, sa sinade korna

Pa kullar och backar lyste det brunrott
Som djurblod varslade det om hunger och nodslakt
Vad nyttar oss modan, vad ger oss slitet
Nar Herrans vaderlek gor att allt gar om intet

[Kristina:]
Sa stursk och formaten som du Karl Oskar
Det vet jag ingen som ar
Du verkar tro att du kan smada Gud
Och sen glomma bort det
Nu fick du straffet!
Du sa att Gud skulle ta det lilla vi hade
Du fick som du ville!